Made in Sweden – så blev Sverige en gaming-stormakt
Svensk demokultur och en blöt kväll i en sommarstuga i Blekinge – det var två viktiga ingredienser i receptet för exportsuccéer som Pinball Dreams och Battlefield. I det här specialavsnittet om Sveriges väg mot att bli en gaming-stormakt berättar vi historien om speljätten DICE, och i gästfåtöljen har vi en av grundarna. Hör Fredrik Liljegren berätta om första hemdatorn, demgrupperna Explorers och The Silence, en galen tur till England och känslan första gången han såg sina spel på butikshyllorna på en annan kontinent. Dessutom funderar han kring faktorerna som har möjliggjort DICE framgångar.
Det historiska klippet i programmet kommer från TV4, 1994, där Fredrik och de andra medlemmarna i DICE intervjuas.
Höjdpunkter från specialavsnitt 3 “Spelfabriken”:
2.02 Fredrik om den han var i slutet av 80-talet.
”En ganska fjunig tonåring som håller på med det mesta, tennis och fotboll, men datorer var största intresset helt klart.”
3.10 Så började det.
”Min pappa som jobbade på biblioteket hade mycket framåtanda med datorer, så han tryckte på tidigt att vi borde skaffa hemdator. Han såg att datorerna skulle bli väldigt viktiga i framtiden.”
3.30 Fredrik om första programmeringsframgången.
”Jag gjorde till och med ett program till pappa som han utnyttjade i många år på biblioteket för att räkna ut bidrag från Kulturnämnden och liknande. Då var jag 13–14 år.”
4.37 Detta var den svenska demoscenen.
”Folk med likvärdiga intressen hittade varandra och plockade ihop demogrupper som gjorde visuella presentationer med musik och annat som hände på skärmarna De delade detta med andra grupper genom att skickade diskar till varandra. Vi bildade en grupp som kallades Explorers. Det växte upp en gräsrotsnivå av folk med liknande intressen som sökte ett sätt att visa upp vad de verkligen kunde.”
6.07 Så gick det till när Fredrik och vännerna började programmera spel i slutet av 80-talet.
”Vår demogrupp, som nu hette The Silence var rankade som nummer ett – bäst i världen – så vad var näste steg? Det var några danska killar som visade upp en pinball-bana som de hade ritat upp. Och en av våra musiker, Olof Gustavsson var väldigt pinballintresserad och tyckte att: ’fan grabbar ska vi inte göra ett spel i stället?’”
9.20 Detta står DICE för.
”Vi förhandlade fram ett kontrakt för spelet och då visade det sig att – ja, man behöver kanske ha ett företag för att göra spel. Så vi skapade ett bolag som vi var tvungna att ha ett namn på. Och då kom vi på Digital Illusions Creative Entertainment – det tyckte vi var ett jättesmidigt namn. Men så behövde vi hitta lite varianter på det till Bolagsverket, så det blev Digital Illusions CE.”
11.21 Då insåg gänget att deras spel hade verklig potential.
”Jag skulle åka i väg en helg och hade en kamrat som jag delade lägenhet med som aldrig sett spelet, och som inte var någon jättespelare heller. Han skulle studera hela helgen, men jag sa till honom att kolla in spelet och säga vad han tycker. När jag kom tillbaka söndag kväll satt han i morgonrocken och spelade. Han tittade upp och sa bara: ’din jävel’ och fortsatte spela.”
13.35 Så såg stödet ut runt DICE-gänget, vad gällde att starta företag.
”Föräldrar stöttade givetvis men de hade ju ingen aning om hur man startar bolag, så vi fick hel enkelt lära oss på egen hand.”
16.21 Fredrik om stora ögonblick i historien om DICE.
”När vi var i Seattle och utvecklade Pinball fantasies under ett par månader, så gick vi in i en databutik för att köpa någon mus, och så stod vårt spel på en hylla där – på andra sidan av världen. Då kände vi att ’wow – det här är något vi bör fortsätta med.’”
18.51 Om uppköpen.
”Vi behövde växa, så vi köpte ett bolag i Stockholm som hette Refraction Games, de hade utvecklat ett spel som hette Codename Eagle och Battlefield 1942. Det var egentligen det stora genombrottet för DICE när det kom ut.”
20.27 Så hamnade Fredrik i Kanada.
”I samma veva som vi köpte Refraction Games lämnade jag bolaget ett tag. Jag fick möjligheten att åka till USA och göra ett nytt startbolag med Ericsson. Detta är runt 2000, och Patrik Söderlund tog över vd-skapet. Men sedan köpte de ett bolag i Kanada som heter Sandbox Studios och behövde någon som kände till DICE kultur, kunde Nordamerikansk företagskultur och kunde ”dicifiera” det här nya bolaget.”
21.31 Om begreppet ”dicifiera”.
”Grundläggande principen för att utveckla alla de här spelen var ju den här demoscens-tanken att vi måste göra det absolut bästa av allt: bäst musik, bäst grafik, bäst programmering, snabbast – allt ska vara optimerat, bra och bäst.”
22.26 Fredrik om när han lämnade DICE 2006.
”2006 köpte Electronic Arts ut DICE från börsen i Sverige och bestämde sig för att det kanadensiska bolaget, som inte var mer än 40 personer, inte var något att behålla. De behövde inte ha något kontor i London Ontario i Kanada. Så de erbjöd jobb på andra kontor i Kanada eller USA, men jag bestämde mig för att jag ville göra något själv igen, så jag stannade kvar.”
23.20 Om att Fredrik aldrig lämnat spelvärlden.
”Det är svårt – när man jobbat hela livet med något som man nästan hade gjort gratis annars.”
24.18 Dessa faktorer ser Fredrik som viktigast när det gäller Sveriges väg mot att bli en gaming-stormakt.
”Jag tror att den här hemdator-scenen som verkligen drevs fram i Sverige, med starten med ABC-80 och senare Commodore 64:an som en folkdator, och just det här skapandeintresset som fanns med demoscenen, skapade en teknisk och grafisk kunskap som drev upp kvalitetsnivån på den svenska produktionen som håller i sig idag.”
25.17 Spelar Fredrik fortfarande själv?
”Jag är fortfarande väldigt fokuserad på single player-spel, jag gillar storylines, så Tombraider och Unchartered är väl det jag gillar bäst.
25.50 Kommer Sverige klara att hålla sig i världstoppen även framåt?
”Absolut, vi har ju sett inte bara DICE framgångar, utan det finns ett antal väldigt kända och stora utvecklare i Sverige nu. Framgångarna för Embracer, publishersidan, utvecklarna av Valheim – 3 personer som gjort ett spel som är en världshit… Sverige är nog rankat som nummer ett i världen på att göra kvalitetsspel.”
