Hur det brukar se ut i verkligheten
I många verksamheter har integrationsplattformen vuxit fram över tid. Nya integrationer har tillkommit när behov uppstått. Projekt har levererat punktlösningar. Akuta behov har prioriterats framför långsiktig struktur. Resultatet är ofta ett integrationslandskap som fungerar – men som få har full överblick över.
Typiska mönster vi möter:
- Ingen samlad integrationskatalog
- Dokumentation som är inaktuell eller saknas
- Otydliga integrationsägare
- Systemägare utan helhetsbild över flöden
- Oklar koppling mellan integration och affärsprocess
- Incidenthantering som är tekniskt orienterad men inte affärsmässigt förankrad
- Avsaknad av beslutsforum för integrationer
Integrationerna lever vidare – men i skuggan av övrig IT-styrning.
När migreringsbeslutet väl tas uppstår nya frågor:
- Hur många integrationer har vi egentligen?
- Vilka är affärskritiska?
- Vilka kan avvecklas?
- Vilka innehåller teknisk skuld?
- Vilka hanterar känslig information?
Om svaren inte finns dokumenterade börjar migreringen i osäkerhet.
Migrering utan kontroll skapar dyr teknisk skuld
När strukturen saknas sker migreringen ofta enligt principen “lift and shift”. Integrationer flyttas som de är. Gamla mönster återskapas. Tillfälliga lösningar permanentas.
Man migrerar även sådant som borde avvecklas.
Detta leder ofta till:
- Onödigt arbete (10–30 % av integrationerna visar sig sakna affärsvärde)
- Oväntade beroenden som upptäcks sent
- Spruckna tidsuppskattningar
- Ökad komplexitet i den nya plattformen
- Oförändrad teknisk skuld
Migreringen blir då ett tekniskt projekt – inte en förbättringsresa. Men det finns ett annat angreppssätt.




